Hem ljuva hem.. JÄVLA AF

I eftermiddag kom vi ÄNTLIGEN hem.. Höll på att bryta ihop på sjukhuset. Men jag tar det från början.

I förmiddags fick vi svart på vitt att vi får åka hem idag. Ringde då pappa o sa att vi kommer hem, då visar det sig att han inte är pigg alls. Han vågar inte sätta sig i bilen. =( SHIT!! Ringer Peppa, hon har inte någon bil för gubben hennes jobbar. Ringer J, hon är sjuk.. *panikkänslan kommer smygande*
Frågar läkaren om det finns någon möjlighet att få taxi hem, men jag vet ju hur svårt det är, för de anser att är man frisk nog att skrivas ut, så kan man åka buss/tåg hem. Förklarade min ångest inför att åka tåg/buss, men hon skulle prata med någon som skulle prata med någon som självklart skulle prata med någon.. *ångesten kommer krypande*

Beställer lunch, för första läkaren kommer inte tillbaka fören i eftermiddag, o det skulle tas mera tester på Sessan. Nä vi ätit kommer dom o tar testerna, frågar då när läkaren kommer tillbaka, o det vet dom inte, för först ska hon äta, sen var det något annat, så de kunde inte svara på NÄR hon skulle komma in till oss. Frågade SSK som tog testerna om hon hade fått veta något om taxin, men nopp de hade hon INTE gjort.

Beställde då även middag, då klockan drog iväg, o nu dunkade det rätt så mycket i bröstet kan jag tala om, var nära till gråten nästan hela tiden. Skickar ett sms till pappa: Kommer väl hem i kväll någon gång, vet inte än hur dock! Då ringer han upp o säger: NU sätter jag mig i bilen o kommer & hämtar er! Kan säga att då började tårarna rinna. FAN va skönt, jag slipper buss/tåg/taxi...

Går ut i köket & avbeställer middag. DÅ kommer läkaren o säger att hon hört att jag kan få taxi. *morr* Ja det tog ju bara 5 jävla timmar att "kolla" upp det. Sa att jag inte ville ha hennes taxi, att pappa trots allt kommer o hämtar oss..

Var otroligt skönt att lämna sjukhuset, även om det kan vara skönt att vara där med när hon är dålig.

Sessan ville äta på MC Donalds innan vi lämnade stan, så det gjorde vi, var även inne o handlade lite innan vi åkte hem.

FAN va skönt det var att komma hem. Hundarna blev superglada & hoppade nästan ur skinnet. =) Gott att vara saknad så.

Men glädjen varade inte länge.. Hade fått brev från AF. Jag ska börja jobba 2 dagar innan Sessan slutar skolan. "fanfanfanfanfanfanfanfanfan" BAD på mina bara knän att de skulle skjuta på det, så jag hann andas lite, men nä för fan det går inte. UT med mig så jag inte syns i någon jävla statistik, strunta i att det finns läkarintyg på hur jag mår.. Det är kanske inte så viktigt. Eller??

Nu känns det väldigt övermäktigt måste jag säga. Jag har fullt upp ändå nu, ångest inför flytten, inför Sessans skolavslutning mm m. O visst jag ska jobba med, det höll jag på att glömma. Kommer ju vara sååå pigg när jag kommer hem, eller NOOOT.. =*(  Men som den jävel jag är så ska jag fan visa dom. Kommer att bryta ihop dagen innan redan, för då ska jag på besök där för att få "se mig omkring".. Ja det är ju verkligen vänligt att jag får se stället innan, o att jag hinner vänja mig vid tanken. TACK för det AF..

Nu orkar jag inte skriva mera för denna gång.

Pözzz På Er...

Zazzas